Oj, just det!
Jag hade ju nästan glömt bort att jag hade dragit igång den här bloggen igen. Kanske är ett plus om man kommer ihåg att skriva liksom..eehhum..
Dagen började underbart, klockan ringde 05:00 och jag skulle vara på jobbet 06:00. Dags att skolas in i bageriet igen, jag är ju lite ringrostig..Jag lånade syrrans bil och jag måste säga att de är en fröjd att få köra en braaaa bil ist för min skrothög. Dvs det kommer att bli en fröjd att köra dit imårn igen;)
Dagen på jobbet gick fort, slutade klockan 14:00 och då skyndade jag mig hem för jag skulle till Melinda och grejja med håret igen. Man kan ju undra varför jag håller på att ändra och fixa med detta hår, men so what, om det är en hobby att pröva på olika stilar så får det väl bli min hobby. Jag tycker det är kul;)
Killarna är här nu, tycker att det är så mysigt. Jag är egentligen mer en sån tjej som tycker om att vara typ jobba, vara hemma med mina kära på fritiden. Spara pengar för att hitta på roliga saker. Känns ibland som att jag sätter sån press på mig att jag måste GÖRA NÅGOT MED MITT LIV. Men det gör jag ju för gud skull!
Jag njuter av fulla drag, och ibland stannar jag upp och tänker just den tanken. För det är något som verkar så viktigt..Skaffa det perfekta jobbet och allt som hör där till. Men kanske räcker det ändå med ett helt okej jobb som man trivs med, och så får man "förverkliga sig själv" på sin fritid?
Mina drömma sträcker sig så långt att jag vill ha ett fint liv med Alec, killarna, familj och vänner. Skaffa barn, köpa ett eget hem, resa till så många ställen jag hinner. Och aldrig göra saker bara för att jag känner att jag borde! Det är långt nog för mig.
Så nu är jag lycklig över att sommaren väntar runt hörnet, allt är grönt, kläderna är finare, och snart är det dags att bada i havet..Mmmm...=)
"De enda detaljer vi känner till om oss själva är de smickrande eller smärtsamma detaljer som vi ständigt återkommer till.
Vi tror oss tänka efter, men ofta lyssnar vi bara till vår själs förvirrade mummel. Ibland leder det oss på villovägar och då blir vi våldsamma eller underdåniga mot oss själva.
Det är ett märkligt förhållande vi har till oss själva: först beundrar vi oss; vi visar oss lugna inför andra, men är djupt ängsliga inför oss själva..
Hur kan vår dom över oss själva blir till ett stöd och inte till en anledning att bruka våld mot och straffa oss själva?
Eller helt enkelt: hur gör man för att bli vän med sig själv?
Hur finner vi den balans mellan krav och överseende som utmärker en vänskapsrelation?
Jo, genom att acceptera oss själva och det faktum att vi inte är fullkomliga. Genom att acceptera oss själva för att kunna förändras och utvecklas. För att äntligen kunna födas som sig själv"
Det är ett utdrag ur den boken jag läser nu, den är bra, många tankeställare som ni kanske märker..
Sov så gott, kärlek//Lelle
Dagen började underbart, klockan ringde 05:00 och jag skulle vara på jobbet 06:00. Dags att skolas in i bageriet igen, jag är ju lite ringrostig..Jag lånade syrrans bil och jag måste säga att de är en fröjd att få köra en braaaa bil ist för min skrothög. Dvs det kommer att bli en fröjd att köra dit imårn igen;)
Dagen på jobbet gick fort, slutade klockan 14:00 och då skyndade jag mig hem för jag skulle till Melinda och grejja med håret igen. Man kan ju undra varför jag håller på att ändra och fixa med detta hår, men so what, om det är en hobby att pröva på olika stilar så får det väl bli min hobby. Jag tycker det är kul;)
Killarna är här nu, tycker att det är så mysigt. Jag är egentligen mer en sån tjej som tycker om att vara typ jobba, vara hemma med mina kära på fritiden. Spara pengar för att hitta på roliga saker. Känns ibland som att jag sätter sån press på mig att jag måste GÖRA NÅGOT MED MITT LIV. Men det gör jag ju för gud skull!
Jag njuter av fulla drag, och ibland stannar jag upp och tänker just den tanken. För det är något som verkar så viktigt..Skaffa det perfekta jobbet och allt som hör där till. Men kanske räcker det ändå med ett helt okej jobb som man trivs med, och så får man "förverkliga sig själv" på sin fritid?
Mina drömma sträcker sig så långt att jag vill ha ett fint liv med Alec, killarna, familj och vänner. Skaffa barn, köpa ett eget hem, resa till så många ställen jag hinner. Och aldrig göra saker bara för att jag känner att jag borde! Det är långt nog för mig.
Så nu är jag lycklig över att sommaren väntar runt hörnet, allt är grönt, kläderna är finare, och snart är det dags att bada i havet..Mmmm...=)
"De enda detaljer vi känner till om oss själva är de smickrande eller smärtsamma detaljer som vi ständigt återkommer till.
Vi tror oss tänka efter, men ofta lyssnar vi bara till vår själs förvirrade mummel. Ibland leder det oss på villovägar och då blir vi våldsamma eller underdåniga mot oss själva.
Det är ett märkligt förhållande vi har till oss själva: först beundrar vi oss; vi visar oss lugna inför andra, men är djupt ängsliga inför oss själva..
Hur kan vår dom över oss själva blir till ett stöd och inte till en anledning att bruka våld mot och straffa oss själva?
Eller helt enkelt: hur gör man för att bli vän med sig själv?
Hur finner vi den balans mellan krav och överseende som utmärker en vänskapsrelation?
Jo, genom att acceptera oss själva och det faktum att vi inte är fullkomliga. Genom att acceptera oss själva för att kunna förändras och utvecklas. För att äntligen kunna födas som sig själv"
Det är ett utdrag ur den boken jag läser nu, den är bra, många tankeställare som ni kanske märker..
Sov så gott, kärlek//Lelle
Kommentarer
Postat av: ulrika
Hej Hjärtat! det är kul att läsa din blogg. Jag hade också glömt att du har en! Så det var tur att du la ut en länk på fejjan. Din bok verkar intressant. Jag ska ta en titt i den jag med. Puss på dig!
Postat av: Alec
Finaste Linnea,så vacker och vis.Vad vore livet i all sin glans,om inte du fanns?
Du och jag tillsammans 4-ever!!
Love U
Trackback
