Kärlek..
Kärlek är något jag ofta kan sitta och tänka på, vad är det, vad betyder det, varför känner man det, och vad kan det göra med en människa?
Är det sant som så många säger att om man inte älskar sig själv så kan man inte älska någon annan? Jag tror nog att man kan älska någon annan men kanske inte låta sig själv bli älskad?
JAg brukar experimentera lite ibland.. Om jag t ex känner mig låg och egentligen bara vill ligga kvar i sängen och inte göra någonting och allt känns lite sisådär, så går jag emot min egen vilja och kanske hör av mig till en vän el så, stiger upp och sätter på lite musik, och genast då så kan man förändra sitt sinnestillstånd. Konsten är att inte låta något "dra ner" dig.
Samma sak som jag kan tänka på alla människor (inkl. mig själv) som kan titta på andra och tänka "tänk att ha hans/hennes jobb" "tänk att se ut så" osv... Ni känner igen alla tankarna. Men egentligen så tänker ju i princip alla så nån gång, även dom som man själv tror är fullkomligt nöjda.
Så nu känner jag mig nära den punkten när jag är helt tillfreds med mitt liv, visst, både livet och jag har brister, men det gör mig ju bara normal. Jag känner mig själv och vet att jag är duktig, jag vet att jag är smart, jag är också söt, och det finns människor som räknar med mig och älskar mig. Det gör mitt liv rikt, och det är jag lycklig för<3
Saknar min lilla pojke som alltid skänker mig glädje....
Nu ska jag lägga mig i min glädjekällas famn...Sov så gott//Lelle
Är det sant som så många säger att om man inte älskar sig själv så kan man inte älska någon annan? Jag tror nog att man kan älska någon annan men kanske inte låta sig själv bli älskad?
JAg brukar experimentera lite ibland.. Om jag t ex känner mig låg och egentligen bara vill ligga kvar i sängen och inte göra någonting och allt känns lite sisådär, så går jag emot min egen vilja och kanske hör av mig till en vän el så, stiger upp och sätter på lite musik, och genast då så kan man förändra sitt sinnestillstånd. Konsten är att inte låta något "dra ner" dig.
Samma sak som jag kan tänka på alla människor (inkl. mig själv) som kan titta på andra och tänka "tänk att ha hans/hennes jobb" "tänk att se ut så" osv... Ni känner igen alla tankarna. Men egentligen så tänker ju i princip alla så nån gång, även dom som man själv tror är fullkomligt nöjda.
Så nu känner jag mig nära den punkten när jag är helt tillfreds med mitt liv, visst, både livet och jag har brister, men det gör mig ju bara normal. Jag känner mig själv och vet att jag är duktig, jag vet att jag är smart, jag är också söt, och det finns människor som räknar med mig och älskar mig. Det gör mitt liv rikt, och det är jag lycklig för<3
Saknar min lilla pojke som alltid skänker mig glädje....
Nu ska jag lägga mig i min glädjekällas famn...Sov så gott//Lelle
Kommentarer
Postat av: Moster M
Så fint skrivet, Linnéa! Du är en tänkande själ, varm och kärleksfull!
Du har precis "hajjat" grejen...att man måste ut och fånga livet! Endast du själv styr ditt liv, dina tankar och du är den ända som kan förändra dem...när de är "negativa".
Stor kram från Moster M!
Postat av: Mor
Javisst, jag håller med! Carpe Diem från mor.
Trackback
